Östersjöfred vill uppmärksamma Maj-Britt Theorin för hennes stora arbete för fredlig utveckling och kvinnors rättigheter genom att återge ett minnestal av Margareta Winberg (den 20 maj 2022 vid en minnesceremoni på ABF-huset i Stockholm):

*

Kära vänner! Vänner – för idag är vi alla här som Maj-Britts vänner. Vi minns, vi gläds åt minnena och sörjer att hon inte längre finns. Jag har så otroligt många fina minnen med Maj-Britt. Jag skall dela några med er här idag.

Jag var ordförande i det socialdemokratiska kvinnoförbundet. Vi hade en ganska strikt uppdelning av ärenden i VU – där för övrigt de allra bästa kvinnorna inom resp. område satt. Ingegerd Sahlström, vice ordförande och kulturansvarig, Maj-Inger Klingvall, ansvarig för hela det sociala fältet, Karin Jeppsson, ansvarig för mat och miljö, och så den mest strålande, engagerade Maj-Britt Theorin med världen för sina fötter, ideolog, kärnvapenmotståndare, en stjärna som kommit efter Alva Myrdal och Inga Thorsson, enveten, gav sig aldrig, vann de flesta debatter och dessutom en trofast god vän.

– Jag var i Sydafrika på Socialistinternationalens kvinnomöte. Telefonen ringde. Det var Maj-Britt. Hon var hemma i Sverige och smidde planer. Frankrike har just sprängt en atombomb i på en atoll i Stilla Havet. Hon sa:

– Vi har haft Kvinnoförbundets Internationella utskott. Vi är överens. Vi vill starta en bojkott i Sverige av franska viner. Vad tycker du om det?

– Bra kör igång svarade jag. Väl medveten om att det skulle vålla vissa besvär i relationerna mellan Sverige och Frankrike. Jag var vid tillfället Sveriges vinminister.

Och Maj-Britt la in högsta växel. Och då gick det undan. Jag fick en del obekväma frågor om mina olika roller.

Jag var ordförande i en stark kvinnoorganisation och statsråd. Jag försökte skilja på rollerna Och vårt eller Maj-Britts initiativ gav resultat. Försäljning av franska viner minskade med över 50%. Och deras ostar åkte med på köpet. Vid ett kommande ministermöte i EU, blev jag ombedd att ha ett bilateralt möte med den franske vinministern Philippe Vasseur. Vi var i norra Spanien. Han var påtagligt nervös. Han undrade över den stora svenska bojkotten av viner och ostar. Varför? Då kunde jag berätta om det socialdemokratiska kvinnoförbundets kamp mot svenska atomvapen, om Alva Myrdal, Inga Thorsson och nu Maj-Britt Theorins insatser. Större delen delar av svenska folket stod bakom detta, sa jag. När jag förklarat detta under en timmes tid bad min franska kollega nästan om ursäkt. Han förklarade att det var inget personligt, utan han var utsänd att påtala frågan av presidenten, Jaques Chirac. Maj-Britt och jag mådde gott.

Och som vi reste. Vi var i Japan, träffade en överlevande man från Hiroshima. Hans fingrar var mer likt klor. Han var ett levande bevis för atombombens avskyvärdhet. Vi var i Bryssel den 8 mars, Maj-Britt ordförande i kvinnoutskottet i parlamentet, jag jämställdhetsminister. Som vi kämpade! Kvinnors rätt till arbete och lön att leva på. Rätten till våra kroppar! Kriminalisera sexköp! Vi var i Rio. På miljökonferens 1992. Med Göran Persson. Som dom badade, Maj-Britt och Göran. Och arbetade.

Vi var i FN. Och försökte! I Generalförsamlingen och på olika side-events. Vi var i Brasilia, med FN-resolution 1325 – om kvinnor i krig och konflikter, den skulle ratificeras, också där i Brasilien. Ansåg Maj-Britt. Klart hon var ju mamma till den! Och vi var i Gräftåvallen i Jämtland. Och som vi plockade svamp och badade i fjällsjön. Och jag visade upp Maj-Britt. På fjällresturangen. På Åreskutans topp. I Blekinge skärgård. Där hon för tre år sedan dök från båten och sa: tur att barnen inte ser detta. Men folk såg henne – hon såg dem.

Också var vi i Valsjöbyn i norra Jämtland. Bodde i ett hus med möss, som levde runt på natten och med utedass, där en man året innan blivit uppäten av en björn – på detta dass. Det föranledde Maj-Britt att för oss, fyra damer som åkt dit, berätta om sitt dass – i Göteborg – där hon vuxit upp – med dass på gården. Och vi förstod och kände till dels igen oss i den klassresa hon gjort. Så blev det matlagningstävling. Mellan södra och norra Sverige. Där i glesbygden. Mycket folk. Ambassadören, fru Maj-Britt Theorin och hushållsläraren och läkaren, fru Margaretha Lööf-Johanson båda från södra Sverige mot två lokala damer. Vi insåg snabbt vem som skulle vinna. Maj-Britt och Margareta var ju rejäla husmödrar – också. Men för att inte skapa konflikt mellan norr och söder i landet så enades vi om att det blev oavgjort.

Så var hon. Maj-Britt Theorin. Global, världskänd, stjärna, men också en som aldrig förnekade sitt ursprung. En som såg och engagerade sig i det lilla, i storstan, glesbygden, i människornas/kvinnornas vardagsslit för att en vecka senare komma till mig i Brasilien och samtala med dess regering om världens farligaste vapen.

Jag saknar dig så Maj-Britt! Men vill också tacka för allt vi upplevt tillsammans och för allt du stått för och gjort. Du har varit fantastisk!

Och ja – jag vet att du skulle varit arg, förbannad, förkrossad och ledsen om du funnits här idag. NATO var inte din vän. Men vi, S-kvinnor och många andra, lovar dig att inte ge upp kampen för fred och nedrustning. Vi ser dig framför oss och känner styrkan. Tack!

Jo så har jag ett par medskick:

”Maj-Britt var en glad och positiv partivän Vi var många som påverkades av hennes engagemang. Som politiker hade hon också en styrka i sin tydlighet” (från Ingvar Carlsson)

”Vi minns Maj-Britt som en person man lyssnade på. Vare sig det var i vår lokala s-förening, på arbetarekommunens repskap, på s-kongresser eller i internationella sammanhang. Maj-Britt var en färgstark kvinna, som aldrig glömde sitt ursprung och sin enkla uppväxt i Göteborg.  Hon var en genuin humanist, som stred för jämställdhet och kvinnors rättigheter. Bland annat initierade hon ett samarbete mellan FN:s kvinnoorganisation UNIFEM (senare UNWOMEN) och fackförbundet IF-Metall, för att motverka trafficking och ta ansvar för att kvinnor behandlades rätt. Samarbetet resulterade i att flera LO-förbund samlade sig för att gemensamt sätta ljus på frågan. Främst minns vi henne som en oförtröttlig kämpe för fred och nedrustning. I dessa oroliga tider hade hennes röst behövts, kanske mer än någonsin. Hennes gärning innebär att aldrig sluta tänka fred och det lever vidare hos oss. Tack Maj-Britt!  (från Ulla och Stefan Löfvén)

Några bilder ur Margareta Winbergs eget minnesarkiv

Margareta Winberg, Maj-Britt Theorin och Mi Bringass (ordförande i Vaplans kvinnoklubb) i Margaretas trädgård i Nälden, inför ett repotage i Svensk Damtidning.

Kvinnoförbundets verkställande utskott, i Halmstad; ”Margareta Winberg ordförande socialdemokratiska kvinnoförbundet, Ingegerd Sahlström, vice ordförande och kulturansvarig, Maj-Inger Klingvall, ansvarig för hela det sociala fältet, Karin Jeppsson, ansvarig för mat och miljö, och så den mest strålande, engagerade Maj-Britt Theorin”…