”Krigsherrarna äro ett släkte för sig. Folkfantasien har smält ihop dem till en enda typ, en högst säregen figur, som vanliga människor har svårt att förstå. När en gång våra efterkommande, med stöd ur dammiga luntor ur arkiven, skola för sin samtid konstruera ihop vår tids krigsherre, blir det mycket svårt att få honom sannolik. Han är så full av motsättningar, att den som försöker beskriva honom knappast blir trodd.
Det märkligaste med krigets herrar är deras rättsbegrepp.
Om jag tror, att en person vill döda mig i morgon, har jag då rätt att gå och döda den personen i dag? Naturligtvis inte. Krigsherrarna tvinga folken att handla efter den regeln: ”kanske vårt grannland vill tillintetgöra oss om några år? Låt oss skynda oss att tillintetgöra grannlandet med det samma”.
Jag hörde en gång utomlands en bildad och aktad man, som beundrade krigsherrarna, yttra om sin nations uppgift: ”Vi måste ta Mindre Asien” Samme man skulle absolut inte velat säga eller tänka: ”Jag måste gå ut och ta en rock i vestibulen” -Men det vore en småsak jämfört med det andra”
