Det politiska landskapet i Europa är tydligt uppdelat i två sidor. Som så många gånger tidigare i historien drabbar konservativa och progressiva krafter samman och kvinnokroppen utgör en del av slagfältet. Men vem ska kvinnor rösta på när den ena sidan vill inskränka aborträtten och den andra sidan tycker att den ska kunna säljas på marknaden?
Jämställdhet har i över 30 år varit ett av europeiska samarbetets mest grundläggande värden. Men nu tyder mycket på att denna era är på väg att ta slut. Nationalkonservativa och högerpopulistiska partier som befäst och stärkt sina positioner i nationella val väntas bli europaparlamentsvalets vinnare. Det handlar till exempel om tyska Alternativ för Tyskland (AfD), nederländska frihetspartiet (PVV) och ungerska Fidez som i höst tar över ordförandeklubban i EU:s ministerråd, men även Sverigedemokraterna.
Utöver invandringskritik kännetecknas dessa partier generellt av en vurm för traditionella könsroller och en mestadels manlig väljarbas. Partierna är ofta inspirerade av eller kopplade till den så kallade antigenusrörelsen som lanserades av den konservativa, kristna högern i Europa och USA på 1990-talet. De vill hindra kvinnor från att själva välja om och när de ska skaffa barn, och i förlängningen hur de ska leva sina liv, genom att inskränka aborträtten.
Många liberala och vänsterinriktade partier och politiker runt om i Europa framställer sig som antigenusrörelsens främsta motståndare. Flera svenska partier beskriver i sina valmanifest hur de vill stå upp mot högerextremism, populism och nationalism. Enligt TT:s valkompass vill alla utom Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna skriva in rätten till att abort i EU:s rättighetsstadga.
Antigenusrörelsen utgör ett reellt, växande och allvarligt hot mot kvinnors och flickors rättigheter. Men de förmodat goda krafter som utgör motrörelsen går inte alltid att lita på. Såväl de nationalkonservativa som progressiva partier och rörelser tycks beredda att offra kvinnors frihet, om än med olika motiv. De förra för nationen, religion och familjen. De senare för marknaden eller helt andra värden. Kvinnliga väljare som värderar kvinnors rätt att inte utsättas för surrogatmoderskap lika högt som rätten att kunna göra abort har få politiska alternativ att välja på.
Kvinnorörelsen efterlyser politiker som konsekvent står på kvinnors sida oavsett var hotet kommer ifrån, som till fullo tror på att kvinnors rättigheter är universella och icke-förhandlingsbara. Politiskt hyckleri är uppenbart inte en god strategi i kampen mot antigenusrörelsen. Partier som säger sig vilja grundlagsskydda aborträtten bör säga nej till de delar av EU:s kommande föräldraskapsförordning som kommer underlätta handeln med kvinnor och barn genom surrogatmödraskap.
Under de senaste 10 åren har Ukraina blivit ett centrum för den globala surrogathandeln. Även mitt under brinnande krig fortsätter kvinnor och barn att utnyttjas. Det krigshärjade landet ska få stöd och välkomnas in i EU, men den politiker som kallar sig feminist måste också göra allt i sin makt för att stoppa den pågående människohandeln där så många kvinnor och barn far illa.
Clara Berglund, Sveriges Kvinnoorganisationer, debattartikel SvD (Svenska Dagbladet 18 maj 2024)
Medverkande brandtalare är (listan uppdateras löpande):