Idag den 22/2 höll vår ordförande Gertrud Åström tal på Sergels torg i Stockholm i samband med manifestationen:

”Är det en utopi att kvinnor och män ska ha lika lön för lika och likvärdigt arbete arbete? Är det långsökt att tänka sig ett samhälle där både kvinnor och män ska kunna försörja sig och ta hand om sina barn, sin familj? Är det snurrigt att tro att både lagstiftare och arbetsmarknadens parter kan se betydelsen av jämställda villkor och är villiga att beträda den utvecklingen? Nej, det tycker inte vi i Lön hela dagen. Vi håller fast vid lika värdighet och rättigheter. Vi håller fast vid samarbeten.
Så, mina vänner, om någon säger till dig:
– Det finns inga egentliga löneskillnader mellan kvinnor och män att tala om.
Svara då: Ro fram med 3 miljoner till var och en av oss kvinnor. Det är det vi får mindre under ett arbetsliv. Vi är 2 och en halv miljon kvinnor på arbetsmarknaden. Ge oss 3 miljoner var. Det blir 7500 miljarder. Det är lika mycket som Sveriges hela BNP under nästan ett och ett halvt år. Det tas ifrån kvinnor. Det driver ofärd och kris. Och inte undra på att vi har lägre kapitalinkomster.

-Om någon, när du påpekar kvinnors lägre löner, säger till dig att jämställdhet mellan kvinnor och män är daterat, det är annat nu.
Då ska du le, innerligt, för då vet du, att du har prickat den ömma punkten. Punkten där skillnaden mellan vad män och kvinnor är värda och får, värker och bulnar. Håll då kvar trycket, och fråga inkännande, hur något som är så daterat, kan göra så ont.

-Om någon säger till dig, att det ordnar sig med tiden.
Säg då, att vi just firat 100 år av kvinnlig rösträtt. Påminn om att lönefrågan är äldre än rösträttskampen. Spänn ögonen i folk och säg att kvinnors möda aldrig har betalats likvärdigt med mäns möda. Att kvinnors mänskliga värdighet återstår att erövra.

Det är snart 12 år sedan jag drog igång arbetet med Lön hela dagen. Det vi har lärt oss under de åren är att vi är unika och vi är historiska!
Och vi behövs.

Tack!”